Med däck tjut
försvann vi från parkerings platsen och med en blick i back spegeln så såg man
pizzabagarna som stod på trappan och funderade över vad det där var för nått.
Föräldrarna försökte att samla ihop barnen och berätta att det var nog inte KISS. Det
är som att tala om att tomten är deras salong berusade farbror. Medan vi gled igenom
centrum så började allt bli sig likt utanför pizzerian i Grillby. Fast det blev ju
aldrig mer som förr, KISS hade ju varit i Grillby.Att se så blandad publik gjorde att det blev en folk fest,
som en Tomas Ledin konsert
En unge var utklädd som Ace med silver dräkt och allt. Han
gick runt på arenan och sträckte båda armarna i luften och på så sätt få i gång
publiken. Han drog i gång vågen.
När KISS äntligen kom ut på scenen så var man trollbunden
ifrån första låten till sista extra numret. Att få se dem live var att få en dröm
att gå i uppfyllelse. Fast det kändes inte verkligt att stå där 100 meter ifrån Gene
Simmons juckande underliv och Paul Stanlys fjolliga bara överkropp.
Att se den sönder knarkande Ace, man kunde se igenom sminket
hur sliten och trött han var. Men hans oförglömliga solo när gitarren fattar eld. Det
är mäktigt. Hela konserten var mäktig, storslagen. Nästan som i slutet av en amrekansk
långfilm. Som nyårsafton fast värre. Lampor, fyverkerier och blod .
När Peter Criss trumpinnar träffar trumlädret så kändes
det ända in i ryggmärgen. Men Gene´s bas solo är nog det bästa på hela showen. I
takt med basen så juckar han sitt underliv och tittar grymare på publiken och huvudet
börjar skaka. Ett grymt flin och så slår han lite på bas strängarna. Munnen öppnas
lite i taget och det kommer mer och mer blod ur munnen i takt med hatt han spelar fortare
och fortare. Till slut så spelar han så mycket han orkar och skakar lika mycket på
skallen så att blodet yr. När alla är i extas så dundrar hela arenan och Gene flyger
upp i luften och försvinner ut i Stockholms natten.
Där vi står så är det en plattform. Och Paul åker nån
sorts av linbana ut dit och alla skriker och han tappar taget för ett ögonblick. Väl
framme så gör han ett otroligt framträdande och jag är ca 20 meter ifrån honom. Och
man kan känna hans energi.
Inte ett öga är tort när Peter
Criss sjunger balladen Beth. Låt valet var naturlugtvis ifrån det tidiga KISS, den
sminkade perioden.
Paul och Gene är de två orginial medlemmarna i KISS.
Utan smink men med en hårdare attityd så är KISS aktuella
med skivan Carnevals of souls, the last sessions.
Eric Singer
slår hårdare än sina föregångare. Bruce Kulick försöker inte att imponera på vad
han kan göra med gitarren som sina förefångare. Han är mer musikalisk.
MTV unplugged med KISS är den bästa förutom Nirivanas.
Under denna konsert så kom iden upp om en återförening av gamla KISS.
Paul Stanly
Gene Simmons
Bruce kulick
Eric Singer
Eric Carr, död i canser
Mark st. John
Vinnie Vincent
Ace Frehley, orginial gitarrist
Peter Criss, orginial trummis. |