En dag i Mars såg vi att New Model Army (NMA)
skulle spela i Köpenhamn. Dom har inte varit i sveriga på många år, och skulle inte
heller komma hit under -98. Därför tvekade vi inte en sekund innan vi började jaga
efter biljetter till spelningen. Med hjälp av diverse kontakter i Danmark lyckades vi
skaffa biljetter. (Tack till Torben Knutsen)
|
Tidigt på morgonen den 29 Maj satt vi på tåget,
på väg mot en av årets absoluta höjdpunkter. Snart insåg vi att vi hade 9 timmar att
slå ihjäl innan vi skulle vara framme... givetvis strömmade NMA's musik ur stereon
under hela resan. |
 |
Väl framme i Köpenhamn hade vi 3
timmar på oss att fixa någonstans att sova,få i oss mat och hitta till |
| spelningen (Pumpehuset). Efter lite krångel med språket inne på
turist-byrån, hittade vi det perfekta övernattnings-stället: |
| En närbelägen ungdomsgård mitt i
centrala stan, med 32 sängar i ett rum, fick duga. Nu skulle vi |
 |
| bara hitta
spelningen. Efter att ha gått vilse några gånger, samt försökt att kommunicera med
några danskar, vi på svenska, dom på danska, lyckades vi tillslut hitta rätt. |
3 öl senare, 250:- fattigare, dock en T-shirt
rikare var det så dax för NMA att beträda scenen. Det var med spänd förväntan vi
stog längst fram vid scenen och väntade, tillslut kom Justin (sång, gitarr) in ensam
och folk-havet började jubla. Spelningen började |
 |
med 10 akustiska låtar,
varav 2 av dom spelades med dubbla trumm-set. Alla i bandet bytte instrument med varandra
under den |
|
| akustiska inledningen, och vi blev
imponerade över deras musikaliska talanger. Efter en kort paus och om-möblering av
scenen drog dom då igång med ösigare el-koserten. Stämningen i lokalen höjdes, tempot
ökade, ölen stänkte över kläderna och svetten rann. Man rycktes med i musiken och
hela publiken började sjunga med. Under det grymma bas-solot i Ambition kände
man en rysning i kroppen, att se Nelson bemästra tekniken med att spela bas-solo på
flera |
| strängar samtidigt, och under tiden skratta åt
publiken precis som om det inte ens vore svårt, var en obeskrivlig upplevelse. |
 |
| Dave (gitarr) som är en väldigt
duktigt gitarrist, hamnade lite vid sidan om då många |
 |
av låtarna byggar på Nelsons bas-gångar och
då Justin's gitarr hördes tydligare. Dock spelade Dave alla gitarr-solon, och först då
märkte man hur duktig han egentligen är. Både Dave och Nelson körade väldigt bra |
| under hela konserten vilket höjde
kvaliteten betydligt. Tyvärr så var Rob (trummis) tvungen att vile efter en operation,
och den nya trummisen höll inte samma klass men lyckades spela dom flesta låtar utan att
man märkte någon större skillnad. Efter att spelningen
var slut, lyckades vi med hjälp av restan av publiken ropa in dom på scenen ytterligare
3 gånger, vilket innebar att vi fick höra 5 (2+2+1) extra låtar. När dom väl skulle
gå av scenen för sista gången drack Justin det sista vattnet ur sin mugg, för att
sedan kasta ut den bland publiken. Tur som han har, lyckades Henrik få tag i muggen som
nu förvaras hemma bland övriga suvenirer, |
 |
|
